Innehållsförteckning
Dagens födelsedagsbarn är Bilbo Baggins*. Bilbo är som du säkert vet huvudpersonen i J. R. R. Tolkiens första bok, The Hobbit, eller på svenska Hompen eller En resa Dit och Tillbaksigen eller Bilbo - en hobbits äventyr eller Hobbiten eller Bort och hem igen, beroende på vilken översättning du har läst.
Den första svenska översättningen kom 1949 och gjordes av Tore Zetterholm. Den är unik i det att det är den enda översättningen till något språk av den första upplagan av the Hobbit. Här heter Bilbo inte Bilbo - han heter Bimbo Backlin.
I den här, första versionen, möter Bilbo/Bimbo den underliga varelsen Gollum i en grottsal djupt under Dimmiga bergen. De kommer överens om en gåtgissninglek. Vinner Gollum, får han äta upp Bilbo. Vinner Bilbo, så skall han få en present av Gollum.
När Bilbo vinner visar det sig att Gollum inte hittar presenten - den är borta! Gollum förklarar att presenten var en magisk ring, som gör bäraren osynlig.
Vad Bilbo inte berättar, är att han redan hittat ringen. Den är dessutom svaret på hans sista gåta, "vad har jag i fickan". Vilket ju inte är en riktig gåta, men Gollum har accepterat den som gåta, och förlorat.
Han säger att det inte gör något att Gollum inte kan ge honom någon present, men skulle han kunna tänka sig att visa vägen ut istället? Gollum skäms för att han inte kunde uppfylla sitt ursprungliga löfte, och gör som Bilbo vill.
Med andra ord, är det i den första versionen Bilbo, inte Gollum, som inte riktigt spelar rent spel. Och med tiden kände Tolkien att han inte kunde ha en hjälte som betedde sig på det viset.
1951 skrev Tolkien om delar av boken för att lösa detta, och för att den bättre skulle stämma med hans nya bok, The Lord of the Rings.
Det som ändrades var framför allt scenen med Gollum. I den nya versionen är det tidigare Bilbos liv som står på spel om han förlorar, men vinner han skall Gollum visa vägen ut. Någon present talas det inte om. Här, som tidigare, har dock Bilbo redan hittat ringen, och av händelserna förstår han att det är Gollum som tappat den. Gollum, som förlorat gåtgissningen, beslutar sig för att ta på sig ringen och bli osynlig, för att kunna överfalla Bilbo och äta upp honom. Men kan inte hitta ringen. Nu är det alltså Gollum som inte spelar rent spel.
1962 kom den här versionen i svensk översättning, den här gången av Britt G Hallqvist. Nu hette boken "Bilbo - en hobbits äventyr" och nu heter Bilbo Bilbo, som han skall, men han har fått ännu ett nytt efternamn; Bagger. Till den här versionen hade man anlitat ingen mindre än Tove Jansson för att rita illustrationerna.
Tolkien fick han se Tove Janssons illustrationer - för sent för att han skulle kunna ingripa - och upptäckte att Tove hade ritat Gollum som en jättelik varelse med sjögräskrona. Någon slags korsning mellan det gamla sagoväsendet Näcken och Toves egna skapelse Mårran.
Han insåg att de beskrivningar han gett av Gollum gick att tolka på en mängd sätt, och ändrade dem nu i en sista, mindre omskrivning av The Hobbit så att det nu skulle vara helt klart hur Tolkien ansåg att Gollum såg ut. Från första versionens
Djupt nere vid detta mörka vatten bodde gamle Gollum [...] Han var Gollum — mörk som mörkret och med två stora, runda ögon. Han hade en båt, [...] Han paddlade framåt med sina stora fötter, som dinglade utmed sidorna [...] Nu betraktade han Bimbo från långt håll med sina bleka lamp-ögon. [- - -] Men när han satte ner sin långa fot med simhud i vattnet [...]
till nästa
Här djupt nere vid det mörka vattnet bodde gamle Gollum. [...] Han var Gollum — mörk som mörkret, med undantag av två runda, bleka ögon. Han hade en båt [...] Han paddlade fram där med fötterna dinglande över relingen [...] Med sina bleka ögon som liknade teleskop iaktog han nu Bilbo på avstånd. [ - - -] Men när han satte ner sin långa fot med simhud i vattnet [...]
är det ju inte mycket som skiljer. Och om du tror att Tove Janssons Gollum var udda, ta en titt på Torbjörn Zetterholms! Det är inte utan att man kan tro att Tove Jansson sett denna teckning och sen ritat Mårran.
Ytterligare lite senare, 2007, kom för första gången en svensk översättning av Tolkiens sista version, nu med tydliggjord Gollum. Svensk översättare var nu Erik Andersson. Här Bilbo har åter igen bytt efternamn, och heter nu Bilbo Secker. De ovan citerade raderna lyder nu:
Långt nere vid det mörka vattnet bodde gamle Gollum, en liten slemmig figur. [...] Gollum hette han, och mörk som mörkret var han, bortsett från de båda stora runda bleka ögonen i det magra ansiktet. En liten båt hade han [...] Han paddlade med sina stora fötter som hängde över sidan [...] Nu iaktog han Bilbo på avstånd med sina bleka ögon, starka som kikare. [- - -] Men när han satte sin långsmala simfot i vattnet [...]
Jag vet inte om jag tycket att det är jättetydligt hur Gollum nu ser ut, förutom att "en liten slemmig figur" i varje fall utesluter Jansson och Zetterholms versioner. Vilket är synd, de är båda bra. Och jag tror att Tove är den enda illustratör som ritat Gollum i sin båt. (Men jag har så klart inte sett alla illustrationer som finns, så här kan jag ha fel.)
Något helt annat; Nästan alla Tolkiens personnamn grundar sig i något faktiskt ord, men inte Bilbo. Teorier om ursprunget; "bilbo" är både ett engelskt efternamn – om än ovanligt – och ett substantiv som kan betyda "fångjärn" eller "svärd". Men det finns inget som tyder på att Tolkien menat något av dessa.
Den troligaste hypotesen, som de flesta Tolkienister är överens om, är att smeknamn på -o var populära i engelskan runt tiden när Tolkien började berätta sagor om hobbitar för sina barn. Och det blev "Bilbo" av en slump.
Tolkien själv lekte hela sitt liv leken att alla hans berättelser var översatta från ett (av honom påhittat) språk, väströna. Ibland så påstod han att Bilbos namn på väströna var Bilba, men han hade översatt det till Bilbo. Ibland hävdade han att Bilbo var väströna och alltså ett av få namn i böckerna som inte översatts.
"Baggins", förresten, har inte med säckar att göra, utan är ett dialektalt ord från trakterna runt Huddersfield som betyder ungefär "ett mål mat". Tolkien plockade upp det när han skrev förordet till A New Glossary of the Dialect of the Huddersfield District, 1928.
Och det är nog allt jag vet om Bilbo Baggins.
Noter:
* Detta förutsätter så klart att du läser detta den 22 september något godtyckligt år. Om inte, bortse från första meningen.
