Gå till innehåll

Tre Deckare och Scooby Doo

Är det här en crossover utan någon som crossar over? Läs om vad som KANSKE hänt!

Innehållsförteckning

Den amerikanske författaren Dennis Lynds blev tillfrågad om han ville börja skriva böcker i serien Alfred Hitchcock and The Three Investigators – på svenska mer känd som Tre Deckare – som skapats och skrivits av Robert Arthur, Jr.

Arthur hade beslutat sig att trappa ner på skrivandet, då hans hälsa börjat bromsa honom, och behövde någon som hjälpte till att hålla utgivningstakten med två böcker per år.

Lynds sa ja, och skrev boken Tjutande grottans gåta, nummer tio i serien. Men inte under sitt riktiga namn, utan som pseudonymen William Arden. Sen dog Robert Arthur, och Lynds var helt plötsligt huvudförfattare på serien.

När han skrev sin tredje bok i serien Tre Deckare, Enögda kattens gåta, känns det som att han hade lite tidspress och återanvände ett manus som han inte lyckats sälja till någon annan. Vad får mig att tro det? Jo, boken i sig är en ganska typisk Tre Deckar-historia, som utspelar sig på ett nöjesfält. Men slutet! Slutet är hämtat rakt ur ett avsnitt sv Scooby Doo! Inklusive bovens dubbla förklädnad, och hans avslutande ord. Här är, något förkortat, hur det slutar.

En av poliserna tog katten ifrån clownen och överräckte den till mr Reynolds som snabbt undersökte den och höll upp ett litet kvitto.

— Ett kvitto till bagageinlämningen! sa han. Han har lämnat in de stulna pengarna på järnvägsstationen. Det var lösningen på den ena halvan av mysteriet. Låt oss nu ta reda på vem den mystiske rånaren är.

— Rånaren? utbrast mr Carson. Men, mr Reynolds, han kan inte vara...

Innan mr Carson hann avsluta meningen hade polischefen slitit av clownen masken och peruken och torkat av honom sminket. När mr Reynolds var klar tog han förskräckt ett steg tillbaka.

Innanför clownmasken fanns en vithårig, mycket gammal man! Han var åtminstone sjuttio år gammal!

— M-men ... stammade polischefen. Han kan ju inte vara rånaren!

— Det var ju det jag försökte säga, sa mr Carson. Han är för gammal för att kunna vara rånaren. Han skulle inte kunna dölja sin ålder så bra och han skulle aldrig klara av att klättra på väggarna...!

— Nej, faktiskt inte, sa Jupiter dystert. [...]

— Vem var det som bad er stjäla katten? undrade mr Reynolds.

— Det var Khan!

— Han ljuger! skrek atleten och blev röd i ansiktet. Jag sa ju att ...

[...]

Ett ögonblick stod alla tysta och såg från Khan till clownen. Plötsligt flinade Förste Deckaren belåtet.

— En av dem ljuger, mr Reynolds, sa han, och jag vet att det är den gamle clownen.

— Hur vet du det? undrade polischefen.

— Han är inte alls nån gammal man. Han är förklädd nu också!

[...]

— Det här ansiktet är äkta, Jupiter, konstaterade han.

— Nej då, försäkrade Förste Deckaren. Det är bara det att han är ovanligt skicklig att maskera sig. Titta efter på halsen.

Polischefen vek ner clownens krage och alla såg en otydlig linje runt mannens hals. Polischefen stack fingrarna under skarven och drog uppåt. Clownens hud och hår följde med och visade sig vara en hel mask i plast.

Under masken fanns en svartmuskig, svartögd man, precis som han hade sett ut i huset där han hade köpt banditkatterna.

— Det är han, den tatuerade mannen! utbrast Peter.

— Den fantastiske Gabbo[*]! flämtade mr Carson. Han har förändrats, men visst är det Gabbo! Så du sysslar med bankrån nu för tiden?

— Far åt helvete, Carson! väste rånaren. Jag skulle ha klarat mig undan med stålarna om det inte varit för de idiotiska ungarna!

Vad tror du själv? Är det här ett Scooby Doo-manus som Lynds/Arden inte lyckats sälja in till Hanna- Barbera? Eller är det en ren slump att det slutar som det gör?

Det här har såklart debatterats under åren. En del pekar på att det inte kan vara frågan om påverkan, eftersom Scooby Doo började sändas bara några månader innan Enögda katten kom ut, och ledtiden på en bok - även en massproducerad ungdomsbok - är för lång.

Men - och ingen har så vitt jag vet grävt djupare här - det kan mycket väl vara som så att Lynds/Arden blivit ombedd att skriva ett utkast till ett Scooby-avsnitt, som sen inte använts. Eller gjorts om utan hans medverkan. Scooby Doo-avsnittet Foul Play in Funland från seriens första säsong utspelar sig i samma övergivet-nöjesfältsmiljö som Kattens boven-jagar-våra-hjältar-scen.

Tills dess motsatsen bevisats är jag, som alltid, team Scoob!

Noter

* Nej, att skurkens gamla artistnamn var Gabbo har ingenting med The Simpsons att göra. Simpsons refererade till den här filmen, och Lynds/Arden har förmodligen plankat namnet från filmen även han.

Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser Enögda kattens gåta, av M. V. Carey. B. Wahlströms, 1972. Omslag av Ola Ericson, efter det amerikanska originalet av Harry Kane.

Senaste