Innehållsförteckning
Máirín Cregan var en irländsk lärare, författare, och upprorsmakare. Den sistnämnda rollen kräver lite förklaring. Som så många irländare i början av förra seklet upplevde Cregan det engelska förtrycket, och beslöt sig för att ansluta sig till frihetskampen. Hon deltog i olika organisationer under påskupproret och det Irländska frihetskriget.
Cregan var i sitt senare yrkesliv främst aktiv som journalist, men skrev en del pjäser och böcker, för barn och vuxna. Hennes pjäs Hunger Strike, som bygger på hennes upplevelser då hennes man satt fängslad och hungerstrejkade, fick mycket god kritik.
Efter inbördeskriget flyttade Máirín och hennes man, James Ryan, till Kindlestown House i Delgany, som då var en lantfastighet. Idag ligger den insprängd i byn Kindlestown. Deras, och deras barns liv där, har gett mycket näring till boken Rathina, som kom 1944.
I Cregans födelsestad, Killorglin, finns idag den här muralmålningen till hennes minne. På Irland är hon främst ihågkommen för sin roll i frihetskampen, men även för sitt författarskap.
På svenska finns endast en av hennes böcker och pjäser översatt, Rathina, som jag nämnde ovan. Den kom ut i serien Ljus Ungdomsböcker som nummer sexton 1945, och några år senare på Rabén & Sjögren med ny titel, De glada Donovans, 1955.
Handlingen utspelar sig på och kring godset Rathina, som fått ge namn åt boken; såväl det irländska originalet som den svenska översättningen av Fredrik Ramel. Och, som jag nämnde, Rathina bygger rätt mycket på Cregans egna liv på Kindlestown House.
Det här är kanske inte vad jag skulle kalla en barn- och ungdomsbok. Vi får till exempel inte följa en enskild huvudperson, utan av och till följer vi de flesta av dem som bor på eller kring Rathina. Vi gör till och med en avstickare till Amerika, á la Dickens Martin Chuzzelwit.
I början av boken ser ut som att boken skall handla om familjen Donovans äldsta dotter Eileen och hennes vänskap med hästen Blackbird. Den tanken rinner ut i sanden halvvägs. Faktum är att inga trådar knyts ihop. Vid slutet av boken inser vi att boken snarare än att ha berättat en historia, gett oss lite episodiska insikter i många av de medverkandes liv. Lite som en film av Robert Altman.
Det är alltså inte alls en dålig bok. Jag tycker att jag får mycket inblickar i familjens och deras vänner och grannars liv på ett välskrivet sätt. Det skadar kanske inte att ha lite begrepp om hur livet var på landet på trettiotalet, men det är alls inget måste. Men jag undrar om den verkligen tilltalade svenska ungdomar. Jag tänker att den här berättartekniken kanske fungerar bättre när man har lite mer livserfarenhet?
En annorlunda sak i boken, jämfört med många andra böcker från de brittska öarna från samma tid, är att flera av Rathina-barnen reflekterar över sin position som priviligierade när de inser att grannarna inte riktigt har tillräckligt med medel för att få sitt lantbruk att gå runt. Jag gissar att Cregan låter sina egen arbetarklassbakgrund synas här. Detsamma sker i beskrivningen av en rävjakt, som nog inte skulle skildrats på samma sätt av engelsk övre medelklass.
Bibliografiskt då. Jo, vill du läsa Rathina skall du leta reda på Ljus utgåva. Rabén & Sjögren-utgåvan är dels något kortad, dels saknar den de trevliga original-illustrationerna av Flora Nash DeMuth som inleder varje kapitel. Ja, och så har Rabén lyckats stava fel till författaren på omslaget, Gregan i stället för Cregan. Och skriver inte ut vem som översatt. (Det är samma översättning som hos Ljus, av Fredrik Ramel.) Sånt slarv kan ju inte uppmuntras.
Vill du hellre läsa på engelska verkar inte originalutgåvan vara varken svårhittad eller särskilt dyr. Det är inte en måste-läsa-bok, men det är heller absolut ingen bok jag ångrar att jag gav tid!
