Vem var först? Jim Silver eller Baskervilles hund?
Sveriges första pocketbok var Jim Silver, hjälten från Arizona, av Max Brand. Den kom ut som nummer ett i serien Lindqvists Pocket Books, 1949. Som vanligt när något kommer ut på Lindqvists var det en i övrigt ostrukturerad serie, utan någon tydlig röd tråd i utgivningen.
Som alltid, när man hävdar att något är först, är det inte så enkelt som det kan se ut vid första anblicken. Jim Silver var inte den första svenska pocketboken till formatet, men den var först med att använda den engelska termen pocket book.
Tittar vi på formatet är Sveriges första pocketböcker de här tre, från 1943: Baskervilles hund, av A. Conan Doyle. Paraquintas röda ess, av Rolf Wiesler, och Anna Lans, av George Martens.
Stora böcker i fickformat!
Förlaget Fickboken försökte 1943 lansera pocketformatet i Sverige. Det vill säga ett mindre format av häftade böcker, med skurna kanter, små nog att få ner i en ficka.
(Jag har alltid undrat över vad för slags ficka man skall kunna få ner en pocketbok i. Bekvämt, alltså. Så att man kan få upp den igen, utan att man river sönder boken.)
Utgivningen gick sådär. Förlaget klarade av att ge ut tre böcker i serien och sen slutade man. Det är svårt att säga vad man tänkte sig för inriktning på serien. De här tre böckerna har ju inte mycket gemensamt; en deckare, en kärleks- och äventyrsroman och en ren roman.
En skojig grej är att böckerna har en inbyggd läsflik. Jag citerar: "denna flik skyddar bokens ytterkant och kan även skjutas in i bok som bokmärken". Denna spännande lösning har jag faktiskt inte har sett på något annat bokband, någonstans. Kanske lite synd att det inte blev mer spritt.
Efter Fickboken och Lindqvists Pocket Books kom det fler pockets. På femtiotalet var det mest kiosklitteratur, men från det tidiga sextiotalet kom alla genrer ut som pocket, och gör så fortfarande!