Innehållsförteckning
Familjen Addams dök upp i svensk TV 1965, den första oktober. Eftersom programmet var så ruskigt och innehöll "sjuk humor", visades det först klockan tio på kvällen, som sista program. Man räknade med att hederligt folk då redan gått och lagt sig, som man ju skall en fredagkväll.
När man väl hade sett de första avsnitten insåg även den stränga svenska TV-kritikerskaran att det här inte var så farligt. Och tittarna gillade det. Serien har sen dess repriserats ganska flitigt, men såvitt jag vet har svensk TV aldrig visat samtliga 64 avsnitt. För det får man gå till DVD-hyllan*.
Påpassligt nog gav B. Wahlströms förlag ut de båda böcker som skrivits i USA. Den första boken, Jack Sharkeys Familjen Addams kom redan 1967**. Det är en novellsamling som inleds med berättelse om hur familjen köper och flyttar in i det gamla kråkslott de bebor i TV-serien, och hur de träffar sin tjänstande, Saken.
Den svenska upplagan har, ovanligt nog för en Wahlströms ungdomsböcker-bok, ett förord. Det är skrivet av ingen mindre än Lasse O'Månsson, som på den här tiden var den svenskarna tänkte på när de hörde begreppet "sjuk humor". Det är dock tydligt att O'Månsson skrivit förordet som ett brödjobb.
Lasse var på den här tiden ett så stort namn att man också lagt ett citat från honom på omslaget.
"En läskig grej"
-- Lasse O'Månsson
Svenska MAD
Lasse var bland mycket annat känd för att ha var redaktör för tidskriften Svenska MAD, också känd som en hemvist för sjuk humor. En annan av gänget från Svenska MAD, signaturen Bowen (Bengt Olof Wennerberg), har målat omslaget.
Boken är som sagt en novellsamling, där varje kapitel är så späckat med handling att det utan problem hade kunnat bli ett eget avsnitt i TV-serien. Dock lite annorlunda. I en bok behöver man inte bry sig om specialeffekt-budget.
Här får vi bland annat vara med om när Morticia anlitar en heminredare, hur Gomez blir hjälpläkare för missförstådda monster, hur Pugsley och Wednesday hjälper sin skolfröken att förstå modern poesi, och hur Fester river upp mönstringskontoret.
Som så ofta med Wahlströms utgivningar har man inte fått med hela boken. Det sista kapitlet, After Cousin Charles, What?, som väl mest är att betrakta som en efterskrift, saknas. Det beror för en gångs skull inte på Wahlströms fasta sidantal, utan på att kapitlet förmodligen bedömdes svårbegripligt för en svensk publik.
För att förstå det här kapitlet, och skämten i det, behöver man ha koll på Charles "Chas" Addams, tecknaren som ritade skämtteckningarna som TV-serien bygger på. Man bör också veta att Addams var en av hustecknarna i den lite snofsiga tidskriften The New Yorker, och även ha koll på åtminstone ett av de tre stora TV-bolagen i dåtidens USA.
Kapitel tio handlar kort och gott om att Morticia har sett till att ett TV-team skall börja visa familjens privatliv i vad som känns som väldigt tidig reality-TV. Och ja, kapitlet tillför inget. Men, som ett svenskt scoop, kan du se och läsa det här nedan.
Året efter kom uppföljaren, W.F. Misch Familjen Addams slår till***. Det här är en roman, som bygger lite lätt på handlingen i första TV-avsnittet, The Addams Family Goes to School, där familjen har svårt att förstå varför skolan bland mycket annat framställer det som bra när riddare slår ihjäl drakar. Men här i boken broderas det ut, och i sin kamp för att göra skolväsendet bättre ställer Gomez till slut upp och kandiderar till skolstyrelsen.
Här finns också betydligt fler bifigurer än i TV-serien, bland annat den unga skolläraren Abby Shipton, som är nyinflyttad i Shambletown, som vi får lära oss att staden heter. Abby erbjuds att bo hemma hos familjen Addams. De tror och hoppas att hon egentligen är en häxa, eftersom hon heter Shipton****. Detta då hon, till skillnad mot alla familjen träffat tidigare, inte är rädd för dem eller deras hus.
Detta beror inte på att Abby är häxa, utan att hon fått ett gott råd av sin far när hon flyttade hemifrån. Det rådet är så gott att jag citerar det här, så du kan lära dig själv och andra:
Du kommer att träffa en hel hoper flera människor än du har gjort här på gården i Hardly, och några av dessa människor kommer att se ut eller uppföra sig på ett helt annat sätt än de du har känt hittills. Om du försöker mäta dem med Hardlys måttstock går du bara miste om en massa roligt, så det är kanske bäst att acceptera dem som de är. Jag menar inte att du behöver tycka om alla dessa människor. Men om du inte tycker om dem, så ska det inte bero på att de är annorlunda. Du måste ha ett bättre skäl än så.
Vi får vara med om en uppsättning av Macbeth, med farmor Addams som en av de tre häxorna (den enda som tar rollen på allvar), en massa politiskt ränkspel, farbror Fester och kusin Itts vansinnesfärd med likbilen genom Shambleton. Samt en halloweenfest hemma hos familjen Addams.
De båda böckerna är olika varandra, men de har båda fångat det speciella hos familjen, var och en på sitt sätt. Jag rekommenderar dem varmt till alla!
Noter
* I skrivande stund finns inte serien på någon strömningstjänst. Ännu en poäng till fysisk media!
** Familjen Addams (The Addams Family), gavs ut i serien B. Wahlströms ungdomsböcker som dubbelnummer 1396–1397. Två upplagor kom 1967, och ytterligare två kom 1973.
*** Familjen Addams slår till (The Addams Family Strikes Back) gavs ut i serien B. Wahlströms ungdomsböcker som dubbelnummer 1451–1452, 1968. Här blev det bara en upplaga, men konstigt nog är denna bok mycket lättare att hitta antikvariskt.
**** Ursula Southeil, allmänt kallad Mother Shipton, idkade under 1500-talet framtidsspaning à la Nostradamus, och har gått till historien som spåtant eller häxa, lite beroende på vem man frågar.
Det försvunna Kapitel 10
Chapter ten – After Cousin Charles, What?
"You know, Tish," said Gomez, closing the pages of an extremely fashionable Manhattan magazine, "I wonder if it was such a good idea allowing our cousin Charles to practice his black art upon us?"
"You mean those cunning drawings of our cosy home life?" queried Morticia, setting down the echidna she was patiently skinning for dinner. "Black-and-white is more like it. And on occasion, full-color cover illustrations, too."
"You know what I mean, querida," he murmured, frowning. "Our family, our innermost secrets, desires, and ambitions—given out to the world in this manner!"
The echidna picked itself up groggily and started to crawl away. Morticia swatted it lightly with a large bronze mace she kept handy for such emergencies, and began peeling away at its bristling quills once more. "I have done nothing of which I am ashamed. Have you?"
"Of course not!' he grated, biting down viciously on the end of his panetela. "And neither has Fester or Granny or the children, or anyone in this household! That's not what I meant!"
"You think, perhaps, we should get a 'kickback' from his income on those drawings?" she pursued, though concentrating her gaze upon the stunned Monotreme which, like its near-relative the platypus, was tricky to de-pelt, what with being semi-furry and semi-scaly simultaneously.
"Of his income we have no need," said Gomez, stifly. "I make quite enough to support us in this ornate style in which we live. No, Charles may reveal us to the world gratis. Ah, but here is the point, Tish: What sort of world is he generally revealing us to, eh?"
"Why," she said, raising her eyes mildly to meet his gaze, "rather a nice one, I believe. Isn't that magazine he more-or-less favors with the drawings one which goes to what they call an 'exclusive' set? I understand that only better people read it. It's made the children very proud."
"Pride," said Gomez sanctimoniously, "is one of the capital sins, Tish!" He flicked away a bit of ash. "Simply capital!" he added with a lupine grin of de-light.
"Yes," she sighed, thinking fondly of their offspring. "But," she returned to the topic at hand, "why are you so upset about it? Don't you want us, and our lives, made known to people? It's our duty to set an example before the world."
"Exactly!" snapped Gomez, bringing his fist down with a sharp smack upon the arm of her chair. "Yet—Whom do we reach? A mere handful of people, globe-wise. Figure it out for yourself: If the magazine appeals to people of culture, just think of how many people never read it. I mean, if there are 'better people,' the term presupposes the existence of worse!"
"I see," Morticia said thoughtfully. "Yes, that is a bit of a problem. Our family has so much to offer ..." Then she shrugged off the thought. "Well, it's one way of keeping the better people better, isn't it!"
"Would you deny our influence to the rest of the world?" cried Gomez, aghast. "A family such as ours must exist as a guiding light, Tish! After all, noblesse oblige."
Gazing fondly at her husband, Morticia dropped her echidna. "Oh, my dearest, you are upset, aren't you!" Brushing bits of moist glop from her delicate fingers, she stood up, approached him, and laid her hands upon his shoulders. "I was saving this for an anniversary surprise, but—I suppose I should tell you now. What joy in delighting you later if you must suffer through an interim of agonizing chagrin?"
"What surprise, Tish, what?!" he shouted, his eyes dancing like a child's. "Something to do with our family image?"
"Yes," she smiled. "And 'image' is the word for it. I have arranged for our home life to be televised weekly, Bubala. All our joys and intrigues and machinations will at last reach all the people who have the savvy to turn a dial."
"But how could you afford to buy a weekly television show?" he gasped. "The expense must have been enormous!"
"I scrimped on my grocery money," she laughed. "You do get overly generous with it, you know."
He clasped her in his arms. "Will it be—" Trembling, he had to force himself to ask, "—network? Or simply local?"
"Why, nothing but the best, for us," she said. "Network, of course. One of the three leading networks, in fact."
"Which one?!" he cried joyously.
"Guess!" she teased.
"I cannot!" he pleaded.
"Go ahead, dearest. It's as simple as A-B-C! ..." He racked his brain for hours, and couldn't get the answer. Nor would Morticia tell him. The happiest marriages, of course, are those in which the wife keeps the husband guessing.
THE END
